I det aktuella numret av Universitetsläraren skriver jag långt om en mycket aktuell fråga. Nämligen hur Kinas militär skickar ut forskare och ingenjörer till universitet världen över, i syfte att förbättra militärens stridsförmåga med sina nya kunskaper när de väl återvänder till Kina. Detta ämne har debatterats flitigts sedan Alex Joske vid Australian Strategic Policy Institute i oktober i fjol publicerade reapporten ”Picking flowers, making honey”. Där fastslås hur Kinas militär under det senaste årtiondet skickat minst 2 500 forskare utomlands i detta syfte.
Min artikel har denna rapport som utgångspunkt, med särskilt fokus på Sverige. Förutom Alex Joske och en akademiker vid namn Kevin Carrico som följer ämnet noga, så intervjuar jag även rektorer eller andra företrädare vid Karolinska Institutet, Lund Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan. Sverige är nämligen överrepresenterat när det gäller samarbeten med forskare från Kinas militär. Under 2017 – som är det sista helåret rapporten dokumenterar – låg svenska universitet sexa i världen vad gäller samarbete med Kinas militär.
Min artikel har denna rapport som utgångspunkt, med särskilt fokus på Sverige. Förutom Alex Joske och en akademiker vid namn Kevin Carrico som följer ämnet noga, så intervjuar jag även rektorer eller andra företrädare vid Karolinska Institutet, Lund Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan. Sverige är nämligen överrepresenterat när det gäller samarbeten med forskare från Kinas militär. Under 2017 – som är det sista helåret rapporten dokumenterar – låg svenska universitet sexa i världen vad gäller samarbete med Kinas militär.
